Linpet

Fick skjuts ner till pendeln av sambon.. Landade där lite för tidig.. Skulle möta Lotta på tåget om inte så skulle vi mötas på centralen..

Jag vilse i pannkakan inne i stan.. Sagt och gjort 3 minuter över 8 satte jag mig på pendeln.. Mötte Lotta på centralen.. Utan henne hade jag inte hittat dit.. Vi satte oss utanför och väntade.. Plötsligt tittade ett vänligt ansikte ut och säger sitter ni här och väntar..

Totalt på kursen var det 8 stycken varav 4 var från Gävleborgs län.

Började med en kaffe vid 9 snåret och följde sedan upp med en presentations runda.

Sen berättade dom lite om afasi dysarti och sca..

En viktig sak dom sa var att även om inte orden kommer från den som har afasi så ska man uppmuntra och säga Jag vet att du vet vad du vill säga!!

Vi fick lära oss om hur man ska bemöta dem, hur man ska ställa frågor, hur man hittar olika vägar till kommunikation..

Även om man inte är van att sitta still så tog man åt sig massor av ny information.

Vid lunchtid kröp det i benen..

Lunch stället ett jätte gulligt lunch/café "katarinahuset" där en dagverksamhets grupp arbetade.

Åt vegetarisk färs tallrik jätte gott fast feta osten förstörde lite..

Efter lunchen så berättade de om föreningens aktiviteter.. Vi fick titta i lite broschyrer och på en sida ser jag Anita sitta och le från datorn..

Frågar sedan en av dem som håller i kursen om hon vet vem A är.. Hon vet mycket väl vem A är då hon alltid är så glad när hon kommer..

Sen berättar hon om när hon tog emot henne att hon först sa nej att arbeta med datorer men sen genast lärde sig fort efter att ha provat!!

Berättade även att A nu fått en dator och dom blev jätte glada..

Sen kom Mats in drabbad av afasi in och berättade sin historia om att han fått vattenkoppor och hög feber.. Sjukvårdsupplysningen sa att de skulle avvakta. När han väl var på sjukhuset såg dom att lungorna var fyllda med vattenkoppor. Vita prickar överallt i lungorna. När han sedan vaknar upp sitter en kille vid hans sida. Mats börjar prata men killen förstår inte.. Senare kommer hans fru på besök hon förstår inte heller vad Mats säger. Han lyckades plugga på komvux efter han kommit tillbaka klarade sig började jobba men drabbades av ytterligare av en stroke. I dag är han förtidspensionerad men sitter med i afasiföreningens styrelse.

Enorm upplevelse att fått höra hur han bollats mellan olika rehab program. För friskt för att få ledsagare för sjuk för att kunna klara sig själv. Bara en sån enkel grej som att handla. Han glömmer vad han ska handla och kommer hem med något helt annat! Saker som är så självklara för oss.

Eller för mig. Kan inte prata för alla!

Mats är en av afasiföreningens informatörer.

Sen vart det kaffe paus.. I samma veva kommer 3 personer in och berättar om sin afasi..

Den första Eva skulle operera bort en tumör i huvudet och dagen efter vakar hon och har drabbats av stroke. Hennes ansikte är snett och det är det som de som inte vet tar henne som dum i huvudet. Men Eva är med, förstår allt som sägs. Bara det att orden inte kommer naturligt för henne.

Sen berättar nr 2 som jag inte kommer ihåg vad hon heter om att hon haft 5 strokar. Hur hon upplever saker och ting. Denna dam sitter i rullstol. Sen kommer vi till Sven han jobbar fortfarande på en bilfirma. Han haltar lite pratar tydligt och skulle han inte berättat skulle man inte vetat vad han varit med om.

Sen skulle vi då se en video som dom inte fick i gång så vi sammanfattade dagen istället.

Dag 2

Mötte Lotta på centralen.

Hittade dit även idag *tack Lotta*

När vi kom fram började vi med att prata lite om gårdagen om hur vi kände det och så.

Sen kom momentet jag bara hatar rollspel, hatat det sen barnsben!! Jag hamnade med tjejen bredvid mig. Först skulle jag vara den som hade afasi och med en hand förklara till min hemtjänst att hon skulle ringa min speciella läkare och säga att jag hade ont i magen. Hade magsår för 5 år sedan. Och efter det skulle hon ringa min dotter som jag ville skulle följa med till läkaren och föra min talan.

*Frustrerande* att veta att man kan prata men inte får.. Förstår känslan av att veta men inte kunna..

Sen bytte vi roller och fick använda papper och penna. Hon skulle då med få ord säga till mig jag ska åka bort under påsk ring DN och avboka den under 2 veckor. Jag ska till min syster.

Vad svårt det var.

Vi fick berätta hur vi upplevde det och sen vart det kaffe och smörgås.

Efter kaffet förberedde de oss inför mötet som vi skulle ha med svårt afasi drabbade efter lunch. Med tanken på vad vi hört på banden dagen före tänkte jag det finns 2 lägen. Efter 2 minuter vet jag inte vad jag ska säga och shit jag kommer inte förstå dem.

Vi fick lära oss hur man kunde skriva uttrycka oss, visa bilder, visa med armar ben och fingrar och tår.

Då kanske jag tyckte jag det var för mycket tid till det men när man sen satt där med personen hade man en massa i bagaget.

Sen berättade de om familjegrupper och hur svårt det var att få ihop en grupp.. För anhöriga tänker det drabbar inte mig de drabbar de gamla.

Och vad ska jag göra där?

Dom gick även igenom massa böcker och minnes och tal hjälpmedel. Minnes böcker, mini bandspelare osv.

Sen var det lunch denna dag renskavs gryta kunde inte låta bli norrlänning som man är *ler*

Fast de kallade den viltskav.

Gott var det!

Var tillbaka 1 halvtimme innan, jag och Lotta lagomt nervösa vi är ju inte så vana med afasi patienter som vi inte vet ett smack om. De andra jobbade med afasi men var nervösa i alla fall. Dom som kom och skulle prata med oss tyckte mest det var kul inte ett dugg nervösa.

Dom 8 som vi skulle prata med dök upp 1 efter 1. Och en dam Jytte pekade mot mig och Lotta och sa dä dä pekade på sig själv och sa igen dä dä. Efter att Lotta pekat på sig själv ett par gånger och Jytte viftat pekade jag på mig själv och Jytte sa nä nä. Vi i gruppen kom fram till att hon kände igen Lotta men inte vart i från. Till saken hörde att Lotta och Jytte skulle senare få sitta i samtal.
Vilket visade sig att Lotta och Jytte gått i samma undersköterska klass. Lotta kunde inte placera henne och fick ta hjälp av hennes ledsagare men när hon sedan öppnade Jyttes personliga pärm såg hon vem hon var. Med bilder på sig själv barn och barnbarn kunde hon visa Lotta vem hon var och vad hon tyckt när de gick i samma klass :)
Klockan blev halv skulle möta Fritz först i ½ timme skulle jag och en okänd människa prata och dessutom har han inte språket.

Traskade efter hans och ledsagaren. Hon var jätte gullig och sa säg till mig om han vill på toa.. Bara köra in honom på toan och sen ropa på mig. Jag svarade jag kan hjälpa honom om han behöver. Då log han. Sen var samtalet igång. Jag som hade varit nervös hur jag skulle börja osv.

Han kunde inte skriva eller rita men han pekade gärna på bilder, pratade tyst och hittade sällan orden. Man fick dra dem ur honom. Fiska och leta efter dem.

Vi pratade mest om hockey. Han skrattade gott åt när jag berättade om att vi har maktkamp här hemma Modo Vs Dif. Han tyckte det var jätte bra att Modo vann guldet i fjol.

Kom fram till att han var en  råtta och han bara log och sa svart och gul. Berättade för honom att vi beställt svarta arbetsrockar och att chefen som är difare ringde och skällde ut dem för att de satt gula rosor på rocken. De skrattet kommer jag aldrig glömma.
Halvtimmen gick fortare än vad jag trott att den skulle göra.

Lite vemodigt att lämna honom..

Nästa person jag skulle prata med Lars hette han.

Kom in mitt i kaffet vet inte hur många som han knacka på innan hon som serverade kaffet sa är det du som jobbar med Lisa . Jag frågade Lisa? Nej Anita heter hon . Ja svarade jag och sen var mitt och Lars samtal igång.
Han gick också på dator utbildning men 3 dagar i veckan. Han berättade att han fick afasi för 3 år sedan att han hade svårt att göra sig förstådd, att det gav honom nått att berätta om sin sjukdom. Han kunde skriva lite och peka på bilder och jag fick fylla i.
Lite lik A när han inte hittade orden efter ett tag sa han jag kan inte eller jag vet inte.. Svor som en borst spindel och hade humor. Han och mitt samtal berörde mig! Skulle vilja prata mer med honom.. Han hann tom påpeka att jag borde sluta snusa.

Var lärorikt och helt fascinerande.

Efter det sa vi hejdå till dem. Traskade in i dator rummet fick gå in på A program. Pröva vilka program hon gör när hon är där.

Frågade läraren om A. Hon är så lycklig när hon är där sitter och är snabb lärd, när hon kom dit trodde datorläraren att det skulle ta tid men A lär sig jätte fort och är glad och positiv när hon kommer dit. Hon ber sällan om hjälp och sitter ofta och skrattar för sig själv när hon gör rätt i programmet.

Sen var det sammanfattning av dessa 2 dagar!!

Jag är jätte nöjd och jätte glad att jag fick gå. Lärt mig massor av nya tips och ideér.

Fast jag var helt slut efter eftermiddagen i dag. Tog mycket på krafterna att sätta sig in och förstå dessa 2 herrar som jag pratar med även om jag hade velat pratat mer med dem och även de andra.

Kom hem orkade inte vara social men var helt lycklig över att fått uppleva dessa 2 dagar och alla dessa människor. Vilket enormt arbete de lägger ner..
Funderar på att bli "volentär" där..
Lärde mig så mycket under dessa 2 dagar så vad lär man sig inte då om man får äran att hjälpa till? Hjälpa andra människor?



Mitt intyg:)

kvällen var inte mer än att jag gosade lite med djuren och bara va..



Peter och Frillan som sover på kudden. Det blinda ögat mot kameran därav de vita i ögat..



Min tränande kille *ehh* söt va??

kramis